Nu ska jag skriva en lista med några tecken på att man är en dummy på att gymma. Givetvis ur mina egna erfarenheter och vad jag sett & läst under tiden jag tränat. Listan är inriktad för killar.


2. Man blir förvånad, sur och gnällig när partnern efter en
timme vill sluta för dagen
4. Efter varje avslutat pass går man in i toaletten och spänner
sig framför spegeln och får för sig att man ser
resultat varje jävla gång

5. Man drömmer om hur man kommer se ut om en månad,
typ som en Fight Club-kropp

6. Man kastar avundsjuka blickar på alla som har en
shaker med proteindrink i handen

7. Att man tror det tar max 3 år för att se ut som Ronnie Coleman

8. Man vet absolut inte vad trapezius är för något

9. Man känner bara till en ryggövning och det är ryggresning

10. Att köra med splittrat (uppdelade muskelgrupper) schema låter helt vansinne

11. Man gör 60 repetitioner (lyft) med 5 kilos hantlar i
hantelcurl och menar att man får grym muskelvolym av det

12. Det första kosttillskottet man köper är Gainer Explosion

Kollade igenom min blogg idag. Vissa inlägg älskade jag och förstod inte hur jag kunde vara så bra, vissa inlägg skämdes jag över och ville bara ta bort. Men har dem kvar bara för minnets skull.

Det tyckte jag var lite lustigt. Hejdå!

Vi satte oss ner vid bordet på puben bredvid en gubbe som såg ytterst normal ut förutom de trasiga och gulnande tänderna. Ett glas cola med is och ett paket ciggarreter på hans bord. Inget märkvärdigt. Plötsligt blev han intresserad så fort jag tecknade, och sa till mamma att han kunde teckenspråk. Tyvärr utövade han det sist på 60-talet så fattade jag ingenting av vad han sa. Han cirkulerade händerna i luften med skiftande B- och T-hand. Som avslut nickade han frekvent, jag satt där nästan som förstenad och nickade som jag log. Jag hoppades verkligen att det räckte. Tydligen räckte det, eftersom han varje gång jag nickade tog ett bloss med ett tillfredsställande ansikte med ögonlockarna halvt slutna. Tyvärr blev det ändå ibland obehagliga situationer där jag var tvungen att be min mamma översätta. Jag vred lite på mig och trodde Bengt skulle attackera mig. Ändå ville han bjuda på mig en öl.

 

En annan rolig sak var att han låtsades förstå vad jag sa till mamma, jag såg fullt i mitt periferiseende hur han stolt nickade med leendet på sned och tog ännu ett bloss när jag pratade med mamma. Innan mamma ens förstod mig.

 

Tro’t eller ej, trots mitt dumma & konstanta nickande, dyrkade han mig och ville skaka hand. Det gjorde vi. Jag luktade faktiskt på min hand efteråt om den doftade ciggarett (jag menar, han rökte fan ett helt paket på kanske två timmar). Självklart inte när han såg på...

 

Hans beundran fortsatte så att han insisterade att jag skulle spela Jack Vegas åt honom för hans pengar. WTF, jag ville verkligen inte spela bort hans pengar. Men som sagt, han insisterade. Han var typ större än mig så jag kunde inte göra något... så jag spelade. När jag vann en summa (runt 5-7 kr max, hur stor var hans insats egentligen?) så jublade han och tryckte stadigt på Ta vinst. Vad fan, 5 kronor och han ville inte ens dubbla? Jag tog notis om det, och försökte trycka på Dubbla nästa gång jag vann, men han bröt nästan fingret på mig och återigen tryckte på Ta vinst. Han jublade varje gång jag vann och tvingade mig att spela tills pengarna tog slut. Sen gjorde han en ”åååh synd!”-gest. Herregud, hur handikappad trodde han att jag egentligen var?

 

Det bästa var att han var spiknykter. Vilken gubbe! Ångrar så sjukt hårt att jag inte tog kort på oss två. Bengt och jag.

 

Äsch, jag kände bara för att berätta lite. Om ni undrar varför jag skrev på en löjligt akademisk svenska så är det att jag inte skrivit någonting på en hel vecka. Alltid fint med puts. Btw, jag kan knappt räkna tärningarna nuförtiden. Inte illa för att vara en NV-pojke.

 

Kör en Follin; 100 kr på att ni kommenterar ”HAHA vadå akademisk svenska?”. Den som känner sig träffad väljer då därför inte att kommentera och därmed få sitt ip spårat.

Som ni redan vet jobbar jag på en spansk mataffär. Om det är i Spanien eller bara en spansk affär här i Sverige tar vi senare. Hursomhelst, lönsystemet där är lite skumt. Eller väldigt konstigt. Jag får hälften av priset av varorna folk köper, resten går till mataffärens stora kassa. Okej. När jag jobbar sitter det alltid en kvinnlig überspanjor bredvid mig som jag vore en prakitant. Jag ska berätta varför det stör mig som fan. Jo, en gubbe med mustasch (spanjor till tusen) kom och ville betala för ciggpaketet han höll i handen. Han gav mig 100 kr, jag blev glad. Men sen gav han en tjuga och sa åt mig att 100 krssedeln skulle läggas i affärens kassa. Jag tänkte avslå men bedragaren bredvid mig pratade med gubben på spanska och de kom överens om något. Ja, hon godkände att gubben skulle ge 100 kr till kassan och bara 20 kr till mig. Jag blev helt blåst. Sen körde hon med italienska fingrar och menade att de hade så lite i deras kassa. Jävla spanjorer. Jag svär på att hon är en av de 137 kusinerna Corina har.

Skitsamma, för senare på kvällen var jag på krogen med familjen. Dock var det fruktansvärt kallt av någon anledning. En stund senare såg jag att mamma hade inlines på sig och meter framför henne var bartendern med målvaktsutrustning på sig. Mamma började rulla fram rätt så professionellt, men gjorde mål på ett väldigt tjejigt sätt. Ni vet, dribbla bort bollen en gång och sedan skjuta. Bartendern till målvakt log och skakade på huvudet lite så där hopplöst. Mamma jublade som ett jävla NHL-proffs, alltså svänga hårt utan att röra på benen. Jag tappade hakan och såg på pappa. Han förstod att jag ville ha en förklaring.

"Jo, detta är en pub som jag och din mamma var på varje år under 80-talet med våra kompisar. Puben har ett aktivitet där man kan få ett pris om man gör mål på bartendern. Din mamma gjorde mål '81, '82, '83, '84, '85, '86....."


Sen vaknade jag.