När tjejen nu bloggar som en galning blir man allt lite sugen att börja igen jag också. Men problemet är, som vanligt, att jag inte har några idéer. Tjejbloggar skriver ju om sina vardagar, outfiter och sånt. Det är lätt. Det är inte riktigt min grej. Ni vet, ibland är ni så skitnödiga och beredda över att släppa en hiroshima i toaletten så kommer skitkorvfan inte ut alls. Ni trycker på med allt ni har, men inget kommer ut. Så känner jag mig angående bloggandet.

 

På tal om tjejen så kan jag berätta hur jag träffade henne. Det var på valborgsmässoafton 2012, vi firade hos karln Oskar på hans enkla lya i Vänersborg. Innan vi skulle bege oss till krogen ville Mr Wahlqvist (som jag tror skulle kunna offra ena handen för skitklubben DIF) och allvetaren Adam Karlsson (drygaste jäkeln till HV-fan) träffa en gammal kamrat på Hörnet (dövförening typ). Han var även en gammal lärare till mig så jag hängde med för att träffa honom. Jag halvsov när jag promenerade med dem dit, så full var jag. Jag vet inte varför jag skrev detta, men det var ändå relevant eftersom om jag var nykter hade jag aldrig träffat tjejen på riktigt. Nu fortsätter jag. Väl inne på Hörnet hälsade vi på kamraten, det var skitkul att träffa honom igen efter dessa år. Då fick jag syn på en tjej som satt i soffan. En söt tjej. Jag visste dock redan vad hon hette så jag utbrast hennes namn. Hon blev genast fundersam och frågade hur jag visste. Jag kontrade med svaret "Facebook så klart!". Sen mindes jag tyvärr inte mycket förutom jag tjatade om att jag skulle ragga upp henne. Det brukade jag aldrig säga tidigare. Innan vi grabbar skulle fortsätta till krogen bad jag om hennes mobilnummer. Hon gav mig ett tresiffrigt telefonnummer. Alltså till SOS. Hon trodde tydligen att jag var så full att jag skulle kunna gå på det. Fick därefter hennes riktiga mobilnummer. Jag var (och är) verkligen sjukt glad att hon vågade ge hennes nummer till en apfull idiot.

 

Bad om ursäkt om mitt beteende dagen efter fast det var lugnt för henne, sen rullade det bara på. Ibland tänker man: om jag inte var tillräckligt full för att be om hennes nummer, om den gamla läraren inte fanns där, om jag inte kom till Vänersborg för att fira valborg, om jag inte kollade på Facebook (där jag kom överens med folk om att fira i Vänersborg) så hade jag aldrig träffat henne. Lite sjukt, men så kan man samtidigt inte tänka. Jag tror på ödet, alltså är allt förutbestämt. Härligt!

 

Sandija, jag älskar dig! ♥

 

Kommentera gärna i bloggen och ge förslag på vad jag ska skriva. Alla tips uppskattas! ;)

Här kommer den avdankade bloggstjärnan tillbaka. Hur jag vet att jag är avdankad är för att folk inte längre tjatar på mig om att uppdatera bloggen. Men det är ju skönt att slippa sånt nu. Nackdelen är bara att jag bloggar knappt något alls nu. Så folk, tjata mer på mig! Eller förresten gör det inte. Fan vad rolig jag var då... är rastlös som fasen här ute på landet. Hade firat farsan, han är redan 50 år gammal... hoppas han överlever 300-klubben som jag fixade åt honom. Vill absolut inte vara vållande till min egen farsas död.

Sämsta söndagen på länge. Vaknade alldeles för sent. Skitsamma, ska berätta en sak som hände i Göteborg...

Skulle åka Blå Tåget på grönan. Stavas grönan med ett stort G eller behövs det inte? Skitsamma. Jag klev på min vagn. Jag skulle åka ensam, alla andra hade redan åkt iväg. Men det gjorde inget för mig, jag som åkt den sedan barnsben. La mina armar bakom vagnen like a boss och lutade mig bakåt. Jag kände till det stora fula ansiktet i början av åkturen, den rödögde gorillan, de fallande tallrikarna och så vidare.

Inget skulle kunna skrämma mig. Jag tog verkligen det lugnt. Men när jag skulle åka förbi kvinnan som blir huggen i två delar hände det något. En levande, stor, svart skugga kastade sig över min vagn. Jag hade aldrig sett det förut. Jag vred mig av rädsla, kastade mina armar över mitt huvud. Fosterställning typ. Så rädd jag blev. Sen när jag kollade bakåt för att se vad fan det var såg jag inget annat än en äcklig pajas vid namn Julius som pekade på mig och skrattade ihjäl sig. Jag utdelade fingret.

Ja, han hade för helvete klivit ur sin vagn mitten av åkturen för att stå gömd och skrämma slag på sina kompisar i de kommande vagnar. Hur han lyckades kliva på en vagn igen är fortfarande en gåta för mig, med tanke på hur snabbt vagnarna åkte. Såna saker får mig att tveka om han verkligen är mänsklig...

Tack vare dig, Julius, kommer jag aldrig att åka Blå Tåget ensam igen. Ever.

Satt och chillade på soffan på en fest och diskuterade med en skön kille. Mycket skön dessutom.

- "Jag däckar ständigt, jag börjar bli less på det!"

Jag tittade på hans 7.2a i handen.

- "Det kanske beror på dina öl. Du dricker ju alltid såna där, byt ut dessa mot vanliga femmor."

Då sa han det som slog mig ur soffan:

 

På Toysrus för länge sedan var jag en liten grabb som pekade ut det stora legoslottet inför föräldrarna. Sällan köpte dem det jag ville ha, ni känner säkert igen det där. Men idag skulle jag kunna köpa flera sådana legopaket.

Blev i princip inte lurad detta år. Definitivt inte som 2009 års aprilskämt. Lurade lite folk på småsaker hit och dit. Men jag blev faktiskt lurad en gång, i min egen dröm! Drömde och såg två nervösa killar syssla med något i en garderob. Såg ut som ett stort paket. En liten stund senare viftade en av killarna med armen med "besvärad" min och bad mig lämna området snarast. Jag förstod direkt att det var en bomb som de sysslade med och sprang för livet, efter 3 meter tvärstannade jag och tänkte på vilken dag det var. Jag vände mig om och gick tillbaka med huvudet skakandes "nänänänä". Killarna skrattade gott och jag blev lurad. Faen!

(övnings)Körde bil på en 80-väg, mätaren visade ett par kilometer över 80. Inget märkvärdigt. En annan bil, typ pickup, närmade sig bakom mig. "Inte får han köra om, jag kör redan för fort" tänkte jag. Tyvärr kom det där löjliga blinkandet i bakspegeln ändå och givetvis blev man omkörd bara för att man hade en oskyldigt söt skylt på bilen med stora bokstäver "ÖVNINGSKÖR". Jag tänkte inte spela dum så en fuckyou tilldelades. Aldrig hade jag känt mig så förbannat förnedrad.

Blev sugen på ett par Billys så frågade jag Ellinor om hon ville följa med till Coop. Fick förstås nej med ett hjärta framför, jag uppfattade det som lite smått provocerande och därför blev jag lite grinig. Jag ville då slänga ur mig fula ord, så gjorde jag det. Som jag nu ångrar kraftigt.

Jag bara älskar hans sätt att springa från Ballack, hur han vände bort sin kropp två gånger, hur han verkade känna sig trygg eftersom Ballack inte hade någon lov att slå ner honom. Hur han bestämt sprang därifrån. Visst verkar jag helknäpp nu men så är det! Mutade jävel...

... har inga effekter. Så läskigt är det. I början blir man lite besvärad av att titta på men mot slutet blir det bara mycket värre och slutligen vill man bara kasta ut sig genom fönstret och förhoppningsvis landa med huvudet före på den största skärvan.

Låt mig presentera The Goddess Bunny, se på egen risk.

 

Hon vet konsten att skrämma arslet ur en.

om det nu är en kvinna...

Bara för att se om min blogg uppdateras på Facebook. Tyvärr.

Nu ska jag skriva en lista med några tecken på att man är en dummy på att gymma. Givetvis ur mina egna erfarenheter och vad jag sett & läst under tiden jag tränat. Listan är inriktad för killar.


2. Man blir förvånad, sur och gnällig när partnern efter en
timme vill sluta för dagen
4. Efter varje avslutat pass går man in i toaletten och spänner
sig framför spegeln och får för sig att man ser
resultat varje jävla gång

5. Man drömmer om hur man kommer se ut om en månad,
typ som en Fight Club-kropp

6. Man kastar avundsjuka blickar på alla som har en
shaker med proteindrink i handen

7. Att man tror det tar max 3 år för att se ut som Ronnie Coleman

8. Man vet absolut inte vad trapezius är för något

9. Man känner bara till en ryggövning och det är ryggresning

10. Att köra med splittrat (uppdelade muskelgrupper) schema låter helt vansinne

11. Man gör 60 repetitioner (lyft) med 5 kilos hantlar i
hantelcurl och menar att man får grym muskelvolym av det

12. Det första kosttillskottet man köper är Gainer Explosion

Kollade igenom min blogg idag. Vissa inlägg älskade jag och förstod inte hur jag kunde vara så bra, vissa inlägg skämdes jag över och ville bara ta bort. Men har dem kvar bara för minnets skull.

Det tyckte jag var lite lustigt. Hejdå!

Vi satte oss ner vid bordet på puben bredvid en gubbe som såg ytterst normal ut förutom de trasiga och gulnande tänderna. Ett glas cola med is och ett paket ciggarreter på hans bord. Inget märkvärdigt. Plötsligt blev han intresserad så fort jag tecknade, och sa till mamma att han kunde teckenspråk. Tyvärr utövade han det sist på 60-talet så fattade jag ingenting av vad han sa. Han cirkulerade händerna i luften med skiftande B- och T-hand. Som avslut nickade han frekvent, jag satt där nästan som förstenad och nickade som jag log. Jag hoppades verkligen att det räckte. Tydligen räckte det, eftersom han varje gång jag nickade tog ett bloss med ett tillfredsställande ansikte med ögonlockarna halvt slutna. Tyvärr blev det ändå ibland obehagliga situationer där jag var tvungen att be min mamma översätta. Jag vred lite på mig och trodde Bengt skulle attackera mig. Ändå ville han bjuda på mig en öl.

 

En annan rolig sak var att han låtsades förstå vad jag sa till mamma, jag såg fullt i mitt periferiseende hur han stolt nickade med leendet på sned och tog ännu ett bloss när jag pratade med mamma. Innan mamma ens förstod mig.

 

Tro’t eller ej, trots mitt dumma & konstanta nickande, dyrkade han mig och ville skaka hand. Det gjorde vi. Jag luktade faktiskt på min hand efteråt om den doftade ciggarett (jag menar, han rökte fan ett helt paket på kanske två timmar). Självklart inte när han såg på...

 

Hans beundran fortsatte så att han insisterade att jag skulle spela Jack Vegas åt honom för hans pengar. WTF, jag ville verkligen inte spela bort hans pengar. Men som sagt, han insisterade. Han var typ större än mig så jag kunde inte göra något... så jag spelade. När jag vann en summa (runt 5-7 kr max, hur stor var hans insats egentligen?) så jublade han och tryckte stadigt på Ta vinst. Vad fan, 5 kronor och han ville inte ens dubbla? Jag tog notis om det, och försökte trycka på Dubbla nästa gång jag vann, men han bröt nästan fingret på mig och återigen tryckte på Ta vinst. Han jublade varje gång jag vann och tvingade mig att spela tills pengarna tog slut. Sen gjorde han en ”åååh synd!”-gest. Herregud, hur handikappad trodde han att jag egentligen var?

 

Det bästa var att han var spiknykter. Vilken gubbe! Ångrar så sjukt hårt att jag inte tog kort på oss två. Bengt och jag.

 

Äsch, jag kände bara för att berätta lite. Om ni undrar varför jag skrev på en löjligt akademisk svenska så är det att jag inte skrivit någonting på en hel vecka. Alltid fint med puts. Btw, jag kan knappt räkna tärningarna nuförtiden. Inte illa för att vara en NV-pojke.

 

Kör en Follin; 100 kr på att ni kommenterar ”HAHA vadå akademisk svenska?”. Den som känner sig träffad väljer då därför inte att kommentera och därmed få sitt ip spårat.

Som ni redan vet jobbar jag på en spansk mataffär. Om det är i Spanien eller bara en spansk affär här i Sverige tar vi senare. Hursomhelst, lönsystemet där är lite skumt. Eller väldigt konstigt. Jag får hälften av priset av varorna folk köper, resten går till mataffärens stora kassa. Okej. När jag jobbar sitter det alltid en kvinnlig überspanjor bredvid mig som jag vore en prakitant. Jag ska berätta varför det stör mig som fan. Jo, en gubbe med mustasch (spanjor till tusen) kom och ville betala för ciggpaketet han höll i handen. Han gav mig 100 kr, jag blev glad. Men sen gav han en tjuga och sa åt mig att 100 krssedeln skulle läggas i affärens kassa. Jag tänkte avslå men bedragaren bredvid mig pratade med gubben på spanska och de kom överens om något. Ja, hon godkände att gubben skulle ge 100 kr till kassan och bara 20 kr till mig. Jag blev helt blåst. Sen körde hon med italienska fingrar och menade att de hade så lite i deras kassa. Jävla spanjorer. Jag svär på att hon är en av de 137 kusinerna Corina har.

Skitsamma, för senare på kvällen var jag på krogen med familjen. Dock var det fruktansvärt kallt av någon anledning. En stund senare såg jag att mamma hade inlines på sig och meter framför henne var bartendern med målvaktsutrustning på sig. Mamma började rulla fram rätt så professionellt, men gjorde mål på ett väldigt tjejigt sätt. Ni vet, dribbla bort bollen en gång och sedan skjuta. Bartendern till målvakt log och skakade på huvudet lite så där hopplöst. Mamma jublade som ett jävla NHL-proffs, alltså svänga hårt utan att röra på benen. Jag tappade hakan och såg på pappa. Han förstod att jag ville ha en förklaring.

"Jo, detta är en pub som jag och din mamma var på varje år under 80-talet med våra kompisar. Puben har ett aktivitet där man kan få ett pris om man gör mål på bartendern. Din mamma gjorde mål '81, '82, '83, '84, '85, '86....."


Sen vaknade jag.