Igår (eller inatt) låg jag på sängen och försökte sova. Men då råkade jag snubbla in i en tanke som gjorde mig jäkligt borta och rädd. Det var att vara odödlig. Tänk dig att du kastas utanför hela universium, där allt är svart. Du är hungrig, törstig och allt möjligt... och du är odödlig. Du kommer att leva så i all evighet, fan, det går inte. När man tänker djupt inom det blir man helt lobotomerad. Prova ni!

Så ni alltså tror att jag har massor med idéer men låter bli att skriva? Då är ni totalt fucked up i huvudet. Godnatt.

Har nu knåpat ihop en film på 6 minuter, den kan säkert upplevas som långtråkig för vissa eller många men det ger jag fan i. Tycker personligen att den är en nice "ta-upp-och-titta-och-minnas" film. Ja, den är menad att bara visa snuttar på mig. Enjoy, era skitungar!

Jag försökte posta mitt gamla inlägg från september 2008, men det blev fult osv. Men enligt en åsikt så var inlägget roligt. Så jag ger det en chans till och printar hela skiten istället!

---

Förtjänar du ett nackskott? Då har du inte sett det här:



Är helt jävla totalt hjärntvättad av den. Älskar helikopterdelen.

Japp, nu är man hemma från den avsevärt trevliga middagen! Hela skiten serverades av nian, bland annat Tebibel, Nabil Tebibel. Ni anar inte hur mycket jag njöt då han tog emot mitt tomma champagneglas, jag kände mig som en kung. Hur jävla ofta slavar Nabil åt en? Aldrig.

Nästan alla föräldrar hade hjärtat och kom till middagen. Vilket jag tyckte var mycket trevligt... maten var, förätten mycket god, varmrätt låg i skolmatsnivån och efterrätten var helt ok. Men för att vara mat från Manillaskolan var middagen mycket bra! Vårt bord serverades av den kattsvilda Clara, hon var bra hon. Men alla andra var riktigt bra också, Nabil trots sin motvilja gav oss mycket god service. Tack, ni i nian!

Alla i tian var vackra och stiliga. :) Helnice med sånt! Vi såg även på film där vi var små och tecknade... det roligaste var när Sajara gjorde fingret där i filmen, när alla såg på. Jag vill även tacka Abbe som ställde upp och höll tal där han hyllade Anna Engelin, läraren som varit med oss längst och påverkat oss mest. Hon hjälpte mig skitmycket med svenskan samt min dåvarande dåliga attityd. Nu summerar jag kvällen med två par bilder!

När jag och Abbe köpte något kallt åt oss själva så hånade Sveg Abbe: "Betalade du med kort?! Fan vad fattig du är!" och avslutade med ett vilt hånskratt. Sen frågade han mig hur mycket jag hade på mitt kort. Femtiotusen, ljög jag och frågade tillbaka samma fråga.

"Nittioåttatusenfemhundratusen!"