Hej på dig!

Här kommer den avdankade bloggstjärnan tillbaka. Hur jag vet att jag är avdankad är för att folk inte längre tjatar på mig om att uppdatera bloggen. Men det är ju skönt att slippa sånt nu. Nackdelen är bara att jag bloggar knappt något alls nu. Så folk, tjata mer på mig! Eller förresten gör det inte. Fan vad rolig jag var då... är rastlös som fasen här ute på landet. Hade firat farsan, han är redan 50 år gammal... hoppas han överlever 300-klubben som jag fixade åt honom. Vill absolut inte vara vållande till min egen farsas död.

Nu till dagens ämne. Att vara döv och hälsa hej. Det sker dagligen att någon går förbi en i trappuppgången, på gymmet eller såna semi-offentliga platser och mumlar hej. Det dåliga med detta är att de flesta hinner förbi mig innan jag ens får chansen att nicka och le tillbaka. Jag är ju döv och kan inte uttala hej när denne hade hunnit förbi mig. Vad fan ska jag göra då?! Gör jag ingenting så uppfattas jag som totalt otrevlig. Försöker jag mitt bästa att "uttala" hej så kommer det låta så illa att denne tror jag lider av aggressivitetsproblem eller något. Springer jag ikapp, tar i axeln och vänder om på denne och tecknar HEJ! kommer ju denne också tro att jag är helt efterbliven. Vad kan jag göra? Hur brukar ni göra? Funderar på att lära mig säga hej. Borde inte så svårt, minns att talläraren sa att man bara behövde uttala "ej". Det ENDA ordet jag faktiskt kan uttala felfritt är "fitta" och det säger jag inte gärna till denne.

God natt!

RSS 2.0