Känns lite orättvist att skriva vårt eftersom det var far och styvmor som slet med all husvisning och budgivning. Känns lite taskigt att behöva flytta från barndomen Viksjö, men man kan ju inte bo där hela livet ut. Så kommer vi bo i ett hemskt hemsökt hus byggt 1909, i Uppsala.

Jag gick till Coop utan något sällskap eftersom idioterna här på Hjälmarehus inte behövde köpa något alls. Väl inne i affären insåg jag att jag egentligen bara behövde mjölk. Fan, inte var jag bättre själv ju... så jag vandrade runt i affären lite surt för att försöka hitta något vettigt för att göra Coopbesöket lite mer värt.

Det skedde i några minuter tills jag såg någonting som fick jorden att snurra, min syn zoomades hejvilt och mina bekymmer eliminerades på noll komma två röda. Jag menar allvar när jag säger att jag inte trodde mina ögon. Det kändes som en dröm.