Den osanna historien om Follin som bajsfetischist påminde mig om en typisk grej som hände precis varje gång direkt efter vi fick middagsmaten serverad på Cypern 1999...

Kid Dohman: Jag måste bajsa.

Pappa våndades alltså varje middag med att följa mig till toaletten med restaurangsmaten som kallnar i baktanken. Stackars honom!

(självklart väntade han utanför toaletten varje gång, snälla tro inget annat)

Kompisen (i detta fall kallar vi honom för Gösta) hittar
en mössa på sin hylla och småspringer mot mig

Gösta: Haha, titta! Fan vilken ful mössa!

Jag gör en frågande men
samtidigt allvarlig min

Gösta: ... eeeh, är den din?
Jag: Ja.

Jag är så glad, jag vill bara kasta rosor överallt, pussa alla invånare på sta' och bara vara glad över det världen bjudit på oss och över att Gud existerar. Jag älskar er alla, mina läsare. Hoppas ni får en fiiiiin dag!

Så, ett icke-aggressivt inlägg. Nöjda?
Förresten, jag kan erkänna att det var väldigt svårt att skriva detta inlägg.

Jag skrikskrattar verkligen åt er som sitter hemma i en rosa bubbla och skriver spydiga kommentarer anonymt till mig här på bloggen. Har ni verkligen aldrig hört talas om IP? Så här fungerar det: Jag spårar upp eran fjuttiga IP-adress, får reda på vilken idiot det blir den här gången, sen så kör jag en gaffel i erat öga, det som ni ser bäst med.

Visst, ni kan försöka er på en av skolans datorer och fnittra samtidigt som ni skriver men då hoppas jag på att någon söting tjallar så det blir gaffel ändå. Hårdare tryck i såna fall förresten, och kanske båda ögonen.

Innan ni försöker jävlas och skriver spydiga anonyma kommentarer nu, gör det inte. Det är så jävla förutsägbart och tråkigt så att jag ärligt talat hugger av mig huvudet med en bestickskniv!

Väntade tjugo minuter på det försenade tåget, tills det äntligen kom. Självklart var vagnen nästan smockfull så därför hade jag tur som hittade en sittplats. Det dröjde inte länge tills en tokig gubbe kom och kastade ut mig från stolen, som råkade vara "bokad".

Jag tog det som en man och letade efter en ny sittplats, det var inte alls svårt. Satte mig, ställde väskan på hyllan och min Monster Energy i "korgen". Lutade mitt huvud bakåt. Sedan blev jag störd av en jävla besserwisser medelung kvinna som kunde likna med Missi Pyle som enligt min mening hånlog åt mig och visade upp sin fula, äckliga, efterblivna mobil som visade att även den där platsen var bokad.

Med en extremt kokande kropp tog jag motvilligt upp mina saker igen. Alla sittplatser var nu upptagna. Ställde mig vid sidan om en kompis, såg rakt framför mig med tomma ögon. Kompisen frågade om hur jag mådde, jag sa "nä bara lite irriterad" när jag egentligen förställde mig en scen där jag verkligen gjorde blodiga hål på hennes huvud med en hammare.

Kör upp eran jävla bokningsgrej djupt upp i röven och ha lite äventyr för fan, tack så mycket.

När jag råkar få det på tvn tittar jag på det. Inte för hur de brottas utan domarnas bankningar till nedräkning. Det är som musik i mina ögon.

Fyfan vad jag skrattade när jag såg jublet. Kände mig så träffad, för jag är sån själv. Dock bara när jag eller mitt favoritlag vunnit något väldigt, väldigt viktigt. Här vann Magnus Samuelsson över en mycket större människa i armbrytning 1995.

Nu har okända folk börjat säga hej till mig i skolan och på stan. Folk känner mig genom min blogg. Det här börjar bli obehagligt, om jag ska vara helt ärlig.

Så här känner jag mig just nu.

Igår diskade jag bort hela min diskhon, så att den blev tom. Idag är den verkligen hur full som helst. Hur fan lyckades jag?! Så är det fan jämt.

Jävla skitspel. Det börjar ärligt talat ta över världen. Jag förlorar nästan vänner tack vare det, för fan. Har hänt att en kompis mitt i en trevlig stämning "Öhm du, jag ska ta i och spela Mafia Wars", sorgligt nog är MW bara ett klick-och-hoppas spel där det baserar på spelarens tålamod. Nej, jag har inte spelat ett piss av Mögel Wars men jag vet bättre än ni ändå. Ta i och spela något som kräver skicklighet istället!

 

Varför kunde jag inte inse det innan? 9,90 kr för två liter god juice är för bra för att vara sant. Får se om jag fortsätter handla den där juicen från det där e-Xtra dåliga företaget.

Jag vet att jag jämt tjatar om hockey, men det är verkligen en dröm att göra det här på den avgörande straffen mot Finland eller Kanada OS-finalen 2010.

... och det något ur mitt hjärta.